Hur kommer kriget att sluta?

Tidigt på morgonen lördagen den 28 februari dödades Irans högste ledare, ayatolla Ali Khamenei, 86, i en gemensam amerikansk-israelisk attack mot hans anläggning i Teheran.

Sedan han utsågs till Irans högste ledare av ett expertråd 1989, har ayatolla Khamenei hållit ett stadigt grepp om landets politik, väpnade styrkor och underrättelsetjänst. Han slog upprepade gånger ner utmaningar mot regimen med våld – en mäktig ledare som såg sig själv som Guds sändebud på jorden. Idag stiger tjock rök över Persiska viken och Iran, vilket ger en tydlig bild av vad framtiden bär i sitt skrå.

Vägen hit

Irans konflikt med USA inleddes efter den islamiska revolutionen 1979, då radikala iranska studenter stormade USA:s ambassad i Teheran och höll 66 amerikanska diplomater som gisslan i 444 dagar. Från den tidpunkten blev den högste ledaren ayatolla Khomeini en världskändis. Det var inte bara en pinsamhet för USA; det var en förödmjukelse av en supermakt som USA aldrig har förlåtit eller glömt.

Irans revolution skiftade från antisionism till att bli en antiimperialistisk kraft i världen. Nästa stora attack från Iran skedde via proxygruppen Hizbollah, som dödade över 300 amerikanska marinsoldater i Libanon i början av 1980-talet. Det blev startskottet för en långvarig konflikt mellan de två länderna.

USA och oljan

Fram till de senaste åren kom merparten av världens export av fossila bränslen från länderna kring Persiska viken. Som västvärldens enda supermakt hade USA en skyldighet att skydda dessa länder, som i sin tur stödde USA:s agenda i regionen. De investerade sina finansiella överskott från oljeproduktionen i väst, och deras vapenarsenaler köptes därifrån. Samtidigt var Mellanöstern en arena för två supermakter: USA och Sovjetunionen. Sovjetunionen hade samma mål: att kontrollera oljan för att därigenom få kontroll över världen.

Förändrade styrkeförhållanden

Det Osmanska rikets fall lade grunden för många av de länder i Mellanöstern vi ser idag. Efter andra världskriget var de gamla kolonialmakterna Frankrike och England på nedgång, medan USA och Sovjetunionen växte i styrka. Sovjetunionens plan att kontrollera Mellanöstern efter kriget började med ockupationen av Iran, men USA tvingade dem att dra tillbaka sina trupper, och Iran blev en allierad till väst.

Båda sidor eftersträvade makt och inflytande, och våldsamma konflikter pågick nästan ständigt genom flera regionala krig. Dessa krig var dock kontrollerbara och hanterbara för de två supermakterna. USA gav stöd till de oljeproducerande länderna, medan Sovjetunionen stödde de nyetablerade arabstaterna som Syrien, Egypten och Irak.

Islamiska krafter

Dessa länder hade, och har fortfarande, gränsproblem med sina grannar. Samtidigt gav skapandet av staten Israel i regionens hjärta de militärgeneraler som styrde arabländerna en anledning att starta krig mot sin nya granne. De misslyckades kapitalt; nederlag efter nederlag mot en kraftfull israelisk armé tvingade dem att tänka om och ge upp sina krigsplaner.

Samtidigt misslyckades de stora projekten att skapa moderna nationalstater och samhällen i Mellanöstern. Som svar på detta uppstod idén om att återvända till rötterna och kulturen. Islam och glansdagarna under de arabiska och osmanska imperierna blev en förebild.

Iran och revolutionen

Khomeini talade samma språk: islam är svaret på alla vardagliga problem. Han ville ta över Mellanöstern, men USA och dess allierade fanns där för att skydda sina intressen. Iran har under hela sin historia haft en agenda att vara en regional supermakt. Shahen hade en stor och modern armé, men hans regim störtades av den islamiska revolutionen. Khomeini behöll samma dominanta strategi, och hans efterträdare Ali Khamenei byggde upp proxystyrkor i hela regionen för att förverkliga denna idé. De attackerade ständigt amerikanska intressen i regionen och i världen för att kasta ut USA från området.

Efter Sovjetunionens nederlag i Afghanistan blev även sunnimuslimska rörelser mer våldsamma. De ville skapa ett enat islamiskt arabiskt imperium – en modern idé som startades av Gamal Abdel Nasser (1918–1970), som dock misslyckades med att skapa en panarabisk union. De olika islamiska grupperna har också misslyckats. De hamnade i ändlösa krig mot sitt eget folk och i synnerhet mot USA och Israel.

Kina och USA

När Barack Obama i november 2011 meddelade en förändring i USA:s utrikespolitik, kallad "pivot to Asia" (vridning mot Asien) eller "ombalansering", ville han flytta fokus från Mellanöstern och Europa till Asien-Stillahavsområdet. Kina är en ny, hungrig supermakt som vill ha allt en supermakt behöver för världsherravälde. Detta skiftade fokus mot Kina, och många bedömare antog att ett krig mellan dem var på uppgång. Sedan dess bedöms varje amerikansk president utifrån sin förmåga att hindra Kina från att gå om USA – precis som man under kalla kriget försökte hindra Sovjetunionen från att ta över den fria världen.

USA vet mycket väl att deras väpnade styrkor inte kan strida på tre fronter samtidigt: mot Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran. Det är en enorm uppgift. Kina har en modern industriell produktion som kan nå varje hörn av världen, något som Sovjetunionen aldrig lyckades med.

Trump-administrationen ansåg att tiden nu var inne för att eliminera hotet från Iran, vars ekonomi fungerar dåligt och vars finanspolitik är nära kollaps. Dessutom reser sig folket ständigt mot regimen. De är västorienterade och kan bli en pålitlig allierad till USA och Israel i framtiden. I december 2025 ägde en massaker rum i Iran, och världen chockades av de fruktansvärda nyheterna.

Operation Epic Fury och Irans överlevnad

Efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023, och den efterföljande brutala konflikten, gick stora delar av västvärlden in i ett krig mot terroristgrupper. Iran, som är navet i stödet till alla anti-israeliska och antiamerikanska terroristgrupper i världen, blev målet. Sommaren 2025 förstörde den israeliska armén, med amerikansk hjälp, Irans anläggningar för urananrikning och oskadliggjorde nästan alla forskare involverade i programmet. Världen förvånades över hur pass enkelt Israel kunde genomföra detta.

Nu är vi i krig igen. Denna andra fas inleddes den 28 februari i år, och Iran står mot två mäktiga arméer: USA och Israel. Alla vet att Irans armé inte kan göra något betydande motstånd. Men som vid alla diktaturers fall genom historien tror de att de kan vinna.

Vad resultatet av detta krig blir återstår att se, men det kan vara början på återuppbyggnaden av Iran – skapandet av en nationalstat där rättssäkerhet råder i samhället.